Jag hade gått över tiden 16 dagar när jag på onsdagen den 12 september på fm började känna av lite värkar, först trodde jag inte att det var "riktiga" värkar men när de fortfarande efter flera timmar kom med 10 min mellanrum förstog jag att något var på gång. Hela dagen och en bit in på kvällen var de fullt hanterbara , jag kunde t o m vila lite emellan, men när det var dax att gå och lägga sig vid elva tiden så kände jag att jag inte skulle kunna sova, det gjorde för ont ! Jag ringde upp till förlossningen som sa att jag var Välkommen på en kontroll, det var rätt lugnt där uppe så jag kunde komma på en gång. Vi gjorde oss klara och baxade sedan in oss i bilen och åkte iväg. ÄNTLIGEN !!! Kl 00,50 är jag inskriven på förlossningen, de började med att sätta ett CTG för att kolla så att allt var bra, det var det , sedan gjorde bm en vaginal unders. för att konstatera att jag var öppen 3 cm, vi beslutade att jag skulle vara uppe och gå i ca en timme för att se om det hände något och om inte så skulle jag få något att sova på, det lät bra tyckte jag, så vi började vanka omkring i korridorerna, jag kunde fortfarande inte förstå att det verkligen var på gång. Kl 02,40 görs en ny undersökning , jag är då öppen 4 cm , det händer lite iallfall, vi beslutar att köra på och strunta i att sova, det är ju faktiskt igång ganska bra nu. Värkarna börjar kännas riktigt ordentligt nu, så jag vill bada en stund, UNDERBART !!! Ligger i en timme ungefär, när jag kommer upp är jag trött och tycker att värkarna kommer mer särllan, lägger mig och vilar lite, men det går inte så bra, vill upp och röra på mig, låter min sambo som ligger och halvsover ligga kvar och beger mig själv ut i korridorerna för att vanka vidare. kl 04,40 görs ännu en undersökning och bm bestämmer sig för att sticka hål på hinnorna för att vattnet skall gå, det sticks hål, men det kommer inget vatten, det är helt enklelt slut !!!! De sätter samtidigt en skalpelektrod på bebben och i o m d blir jag bunden till sängen, vilket inte är kul !! Jag vill ju röra på mig !!! Men,men... Värkarna är nu väldigt kraftiga och jag provar på alla möjliga ställningar, men inget känns skönt, Bosse masserar ryggen för fulla muggar, det är iallfall skönt ! kl 05,50 kopplar de mig till ett dropp då de tycker att värkarna kommer för sällan, men de är nog så kraftiga kan jag säga !!! Nu börjar det göra riktigt riktigt ont, vid 06,17 ber jag om lustgas och oj vad jag börjar fnittra !!!Vet inte om det hjälper så jättemycket , men det gör att jag kan slappna av bättre mellan värkarna iallfall, helt plötsligt vänder jag totalt från att ligga och småfnittra mellan värkarna till att gråta, jag känner mig helt knäckt, nu börjar det riktigt jobbiga, jag gråter och skriker om vartannat och det gör något djävulskt ont, Bosse hjälper mig att andas och att slappna av, han är en otrolig klippa, skulle inte klarat detta utan honom. kl 7,32 vill jag börja krysta, bm ger klartecken , VILKEN BEFRIELSE !!! Men jag är så ivrig så jag tar i på helt fel sätt, till slut lyckas Bosse få mig att lugna ner mig, och jag känner att bebben är på väg, när huvudet är halvvägs ute så säger bm åt mig att hålla kvar och vänta på nästa värk, DET VAR JOBBIGT !! Jag ville bara trycka på för allt vad jag var värd, men till slut 07,45 kommer nästa värk och jag tar i utav bara attans och känner hur något glider ut mellan mina ben, ÄNTLIGEN !!!Jag hör Bosse säga med tårfyld röst , "Det är en liten Love" och där ligger han på min mage, vår älskade Love, värd varenda sekund av smärta. Jag klarade det, eller vi rättare sagt för utan Bosse hade det inte gått, jag älskade honom innan, men älskar honom om möjligt ännu mer nu. Efter detta krystade jag ut moderkakan och syddes och snyggades till lite, mådde jättebra efteråt, klarade av att duscha och kissa efter ett par timmar. SKÖNT !! Det var min berättelse det !