Nellie & Jeanette

Födelseberättelse:
I fredags förmiddag (den 31/8-01) så hade jag lite förvärkar som jag har haft tidigare, men tänkte inte mer på det för dom försvann ett tag mitt på dagen. Vid 14 tiden kom dom tillbaka och kom med jämna mellanrum på en 3-5 minuter men dom gjorde inte särskilt ont eller höllt i sig särskilt länge.
Jag började fundera på om jag skulle ringa Örjan men tyckte att det var ju onödigt att stressa upp honom om det bara var falskt alarm. Strax efter 15 så ringde jag honom och sa att det var nog bäst att han höllt sig i Bålsta om det skulle hålla i sig. Han kastade sig i bilen och kom hem på en gång fast jag sa att han inte behövde ha bråttom.

Han ville ju att vi skulle åka till Uppsala på en gång men jag tyckte att så himla ont gjorde det inte så vi behövde inte ha så bråttom. Så han åt lite och jag ringde in till förlossningen och hörde hur jag skulle göra. Dom sa att jag var välkommen in så Örjan bestämde att vi skulle åka på en gång. Så jag hade inte så mycket att säga till om....

Tur var väl det för i bilen så började värkarna komma varannan minut, men dom gjorde fortfarande inte särskilt ont. 16.30 så fick vi våran parkeringsbiljett, och går in till förlossningen. Väl där så blir jag undersökt med detsamma. Öppen 10 cm så det blir till att springa in på ett förlossningsrum. Jag känner mig lite småchockad för jag hade räknat med att det skulle ta lite längre tid den här gången så att jag kanske skulle hinna få någon bedövning. Men icke....

När vi kommer in där så känner jag att jag måste krysta så jag klättrar upp i sängen och där går vattnet, klockan är då 16.45. 16.53 så föds det en liten jätteful tjej..... fniss Men det dröjde inte många minuter förrräns hon var världens finaste. 3700g och 53 cm lång och född i v38+3. Hann inte få nån smärtlindring den här gången heller, men det gick ändå. Det var gjorde faktiskt inte så farligt ont. Smärtan är redan glömt om man säger så. Vi åkte hem redan efter 6 timmar för jag kan absolut inte med att vara på sjukhus och det kändes så skönt att vara hemma.

© Pernilla Karlsson