|
Av = Föräldrar: Lovisa (Lova) & Mario Gustavsson
Namn: Oliver Mario Gustavsson
Datum: 010904 Tid: 21:26 Plats: Karolinska sjukhuset Stockholm
Vikt: 3225 g Längd: 48 cm Huvud:34,5 cm
Och så här gick det till :
Jag vaknade på natten till söndagen den 2/9 kl. 03:00 av att jag hade värkar.
Värkarna var regelbundna och kom var femte minut hela tiden fram till 18- tiden på söndagskvällen då de började
komma tätare.
Klockan 21:00 hade jag fått nog och vi åkte in till KS. Gissa om vi blev förvånade/besvikna när det där konstaterades att värkarna var förvärkar och de 18h jag haft värkar bara hade resulterat i att
livmodertappen försvunnit 2cm och jag hade öppnat mig 1cm. Jag fick tabletter att sova på och tabletter som skulle ta bort värkarna (snopet värre).
Väl hemma tog jag tabletterna och försvann drogad in i en dimma och sov 11 timmar.
Dan efter kände jag ingenting, min man och jag var på långpromenad med hunden, jag dammsög, det var som vilken dag som helst. Vi kände oss
båda lurade.
På måndag kväll 20:40 satte det igång igen fem minuter mellan värkarna. Försökte med varma bad och allt möjligt på natten men det var tufft jag ville ju bara sova och det gjorde sååå ont. På morgonen vid
08:00 stod jag inte ut vi åkte åter igen till KS. Där konstaterades att de 12h jag haft värkar resulterat i att jag öppnat mig 2 cm suck.
Vi blev iaf inskrivna och jag fick lite soppa jag hade inte ätit på lääänge men hade
ingen aptit. Vid 12 -tiden provade jag akupunktur vilket tog udden av värkarna och jag kunde
vila 30 minuter skönt. Timmarna försvann värkarna tilltog jag blev tröttare och tröttare men inget hände jag hade bara öppnat mig 4
cm. Mina barnmorskor var jätte bra.
Hon jag hade först var snäll och rar gullade med mig. Hon jag hade på em. var oerhört effektiv och proffsig (hon hade iofs en mindre proffsig men rar läkarkandidat med sig).
När
timmarna gick och inget hände sa bm att nu måste vi ha en plan för så här kan vi inte fortsätta. Planen var att sätta dropp på mig göra hål på hinnorna och sedan låta en läkare sätta epidural och om jag sedan fortfarande inte
öppnar mig sätta hormon dropp. Sagt och gjort vi gjorde detta kandidaten skulle sätta dropp men blev nervös och stack bara fel ajajaj bm tog över. Kandidaten stack hål på hinnorna jag sa jag känner att vattnet går då sa bm till
kandidaten du kan sluta sticka nu (fniss). Läkaren som satte epiduralen var först en buffel och sa att jag måste ligga stilla trots att jag var mitt i en hemsk värk (lätt försök själv) men när han skulle gå klappade han mig och
önskade oss lycka till. När epiduralen började verka var jag i sjunde himlen efter så många timmars smärta äntligen slippa ha ont underbart.
Efter vad som kändes som minuter (var mer än en timma) slutade epiduralen verka
ajajaja de fyllde snabbt på den och smärtan försvann igen. Kort därefter kom en annan typ av smärta och barnets hjärtljud försvann från skärmen. Det var odramatiskt: skalpmonitorn(satt av kandidaten) hade ramlat ut. Smärtan jag
kände sa bm var positiv (ja säääkert) för den betydde att jag skulle ha barn. Hon undersökte mig och sa ja du skall ha barn snart. Hon kallade på kandidaten för att se om han märkte vad som var på G, men när han kom bara skrek
jag för det gjorde så ont. Sen gick allt så fort sista minuterna innan jag födde bytte jag bm det var dock många kvar, undersköterskan ville stanna och se hur det gick kandidaten lika så. Efter hemska krystningar kom
underverket äntligen ut Mario min man och kandidaten stod båda med tårar i ögonen jag var mest chockad och förvånad över att jag klarat av det. Jag mådde förvånansvärt bra efteråt sov inte så mycket på natten men var pigg ändå.
Dagen efter klockan 14.00 fick vi åka hem det var underbart att få komma hem till sitt. Men det är en helt annan historia...
|
